2004 Barbaresco, Prunotto

Vad gör man med denna italienska unga, tjuriga och kaxiga pojkspoling? Han som inte ens kommer och hälsar när man dyker upp. Det värsta är att han vet om att han är stilig, att han kommer att bli något när han blir stor. 

Arrogant var ordet.

I karaffen hittar vi lite en knuten doft där vi hittar en aning frukt och en liten uns tjära men sen är det stopp.

Vad gör man för att locka ut pojkspolingen från sitt stängda rum?

Man slänger i lite schalottenlök och vitlök i stekpannan och fräser lätt, sen i med riset och låt det fräsa en bra stund och efter det i med vinet och rör om. Dörren öppnas på glänt..

Sen några slevar av svampbuljong och låt det koka in sakta och sen några slevar till och lite senare ett par slevar till. Skär tjocka skivor av oxfilén och förbered dem för pannan.Stek svampen, lägg i mera smör mot slutet och lägg åt sidan. Lägg i märgbitarna i risotton  och sedan i med lite lättvispad grädde, parmesan, svampen och en klick smör och några stänk olivolja. Oxfilén steks kort på båda sidor. 

Välkommen in till köket bambino!

I glaset hittar vi en fortfarande en lite knuten doft men mycket mera öppen än för 3-4tim sen.

Vi hittar en djup och klassisk nebbiolodoft. Här finns björnbär, lite körsbär, rosor och en aning viol, en parfymerad doft där det fortfarande finns många dofter som bör blomma ut med åren.

I munnen finns tät frukt med björnbär, några tjärpastiller och en dammig grusgång. Mellanregistret är bärande och slutet mycket stramt och på slutet möts man av en riktigt finmaskig tanninvägg. Härligt stramt och nyanserat.

När maten är uppäten drar han från bordet med ett kort tack.

Ser fram emot att träffa pojkspolingen om en 3-5 år, kanske t o m om 8. Då lär han vara en riktig gentleman men förstås fortfarande med en inre stoltet som nu.

1992 Grüner Veltliner Smaragd, Freie Weingärtner Wachau

En söndagkväll kommer några vänner över på lite plockmat och jag hämtar ett vin som jag inte har några speciella förhoppningar om alls. Detta skulle vara ett bonusvin, om det var drickbart,  men det slutar med att jag skriver om det och hoppar över de andra flaskorna.

1992 Grüner Veltliner Smaragd från kooperativet Freie Weingärtner Wachau. Vad jag förstår verkar 1992 vara ett ganska bra år, druvorna skördades 25 okt och fick sedan ligga 6 månader på ekfat. 

Jag svettas en stund med korken men den håller ihop bra trots att den är rätt fuktig nästan igenom.

Vinet är moget gult med dragning åt koppar.

Första sniffen ger honung, lite farinsocker, en härlig tät doft av citrusolja, lite undervegetation, en ton av sherry och lite likör av örtigare slaget. En vital och inbjudande doft.

I munnen finner vi en torr och balanserad smak av exotisk frukt, fina syror av citrus och lite äpple och ett snyggt och bärande mellanregister och torrt, balanserat avslut. 

Kul när det leverarer när man minst anar det. 

2002 Chablis Premier Cru Montmains, J-M Brocard

Vad gör man med en färsk gös? Vi bestämde oss för att äta upp den.

Till det en Chablis med några år på nacken från en producent som intagit de flesta Chablishyllorna på SB. Denna är dock köpt på någon flygplats i långtbortistan.

Första doften är skog och löv, en lite blöt och svampig doft och även något lite orent som vi har svårt att sätta ord på,  men vi hittar även en lite mer angenäm ton av sten eller flinta och några daddlar. Den lilla sherrytonen finns och det känns som att det var rätt tid att korka nu. Å andra sidan var 2002 en riktigt bra år så den borde ha kunnat ligga ett bra tag till men med tanke på att den legat kring 18 grader året runt så är det väl time nu.

I munnen en mer balanserad smakpalett från champinjon via några nötter och lite mineraltoner till några strängar citrusskal. Avslutningen är bra med ganska bra längd. 

Till gösen passar vinet fint. Tyvärr gjorde vi en brutal risotto på västerbottenost som såklart tar överhand lite för mycket både av vinet och av gösen. 

Nästa gång något enklare till.

2 dagar efter är doften mycket mer balanserad och riktigt trevlig och det kommer fram lite mer sötare toner av honung och söt citrus.  I munnen lyfter det fram de fruktigare smakerna och jag undrar om det inte hade kunnat ligga något år till iaf. 

2007 Riesling trocken, Fritz Haag

Ikväll till en skål med räkor och limeaioli öppnar vi en en grym riesling av Oliver Haag från Brauneberg i Mosel. Det här är en kväll som vi prickar in exakt det vin som vi sökte efter och därav hyllingen.

I näsan finner vi ett en ren doft av vita blommor, mineral och lite citrus. 

Vinet är gjord med precision och elegans. 

I munnen är vinet torrt med en uns restsötma. Vi hittar en ren och nyanserad  smak av mineral och mängder av kalk, lägg därtill några citrusskal och lite vita vinbär av det sötare slaget och du har ett nektar som är så rent och snyggt att du lägger räkor åt sidan för att njuta detta vin på egen hand.

Som en klunk av en  ren, kall och kristallklar bäck som rinner ner för ett berg över tusentals stenar och slutar i din mun. Bra syra och efterklangen är stram och med en snygg liten sötma. Balansen är som en lindansare i högform. Det här är bra och jag kommer att ge mig på de andra vinerna i beställningsortimentet. Detta vin inhandlades på Alko i Finland för 14 euro.

2004 Nebbiolo d' Alba, Marchesi di Barolo

Svärmor och S  får en ledig kväll från spisen (S har iof nästan alltid ledigt fr spisen) och får sitta och sippa på ett vin medans jag lagar lammkottletter med mängder av ekologisk vitlök och rosmarin, rotfrukterna får sig en släng av vitlöken och olivolja och sen in i ugnen. Under tiden korkar vi en nebbiolo från Alba från en pålitlig producent, Marchesi di Barolo. Pålitligheten visar sig vara sådär i detta fall.

I glaset hittar vi en fruktig och rätt kraftig parfymerad men lite obalanserad doft, vi hittar viol, rosor, farinsocker, lite dadlar, lite fat, lite sura bär finns där någonstans vilket vi inte gillar.

Smaken är medelfyllig och fruktig men lite enkel och tunn. Vi hittar viol, lite sura körsbär och lakrits. Mellanregistret är tomt och klent, däremot är slutet stramt och med ganska trevliga lena tanniner och det är den strama efterklangen som får oss att hälla upp ett glas till, annars hade nog flaskan fått stå. Kanske nåt år till i liggande läge men jag är lite tveksam.

1988 Trittenheimer Apoptheke Riesling Spätlese

Färskt från februarisläppet plockar vi denna spätlese från Weingut Hubertushof.

S plockar med sig sushi från Akki vid Medborgarplatsen (sthlms bästa sushi?) och då passar ett moget halvtorrt moselvin som laxen på riset.

Det börjar bli tradition att köa på SB i Rotebro, så även idag och de kvoterade faktiskt dessa flaskor. Förklaringen finns här. 

Lyckades även greppa en sista ensam La Spinetta.

Sushin läggs upp på fat och det är en snygg blandning av färger. Akki får även sushin att se bra ut vilket många sushiställen helt glömt bort. Och vinet då?

I glaset finns en mogen gul färg. I näsan självklart petroleum men vi hittar också en spännande doft av stenig mineral och muscovadosocker, lite mogna äpplen och det känns balanserat. 

I munnen finns både petroleum, mineral och honung och lite äppelsyra i slutet och det känns även här balanserat och helt ok syra för priset. 

Gott, bra och bör dricka innan sommarns slut.

2006 vs 2007 Briccotondo Barbera

Dags att prova förra årets billigaste vin med 90p av WS mot den nya årgången.

Det visar sig att det hjälper en att förstå att att 2006 kunnat få höga poäng trots att 90p känns som ett alldeles för högt poäng, nåja. Jag la undan några 2006 för att se om de kunde utvecklas en aning på nåt år. Vid provborrning i flaskan förra året levde det inte upp till sina höga poäng.

2006 Briccotondo Barbera har en mörkröd färg, doften balanserad och vi hittar körsbär, lite röda krusbär, en aning örter. En liten animalisk ton tittar fram då och då.

I munnen är de medelfylligt med snygg balans och bra mellanregister för den här prisklassen. Vi hittar körsbär, krusbär, lite vinbär och lite fat som snyggt håller sig i bakgrunden. 

Det halvåret som den legat i källaren tycks ha gjort gott. 

2007 Briccotondo Barbera är mer en tjurig ungdom. Utöver körsbären hittar vi en jästig ton och lite alkohol. Smaken är kärvare än 2006 och lite mer spretig. Däremot är efterklangen lite stram och trevlig men helhetsintrycket är ändå inte lika bra som 2006.

Sista kassen från Erlands & Ivars, en fin liten butik med bra kött, chark och ost och en trevlig Matz, som tyvärr lägger ner sin verksamhet. Hoppas vi får se er i en ny tappning!

100 bagare för fikonmarmelad, svart tryffel och en cabvinäger som ett sista köp var inte illa.