Vad gör man med denna italienska unga, tjuriga och kaxiga pojkspoling? Han som inte ens kommer och hälsar när man dyker upp. Det värsta är att han vet om att han är stilig, att han kommer att bli något när han blir stor.
Arrogant var ordet.
I karaffen hittar vi lite en knuten doft där vi hittar en aning frukt och en liten uns tjära men sen är det stopp.
Vad gör man för att locka ut pojkspolingen från sitt stängda rum?
Man slänger i lite schalottenlök och vitlök i stekpannan och fräser lätt, sen i med riset och låt det fräsa en bra stund och efter det i med vinet och rör om. Dörren öppnas på glänt..
Sen några slevar av svampbuljong och låt det koka in sakta och sen några slevar till och lite senare ett par slevar till. Skär tjocka skivor av oxfilén och förbered dem för pannan.Stek svampen, lägg i mera smör mot slutet och lägg åt sidan. Lägg i märgbitarna i risotton och sedan i med lite lättvispad grädde, parmesan, svampen och en klick smör och några stänk olivolja. Oxfilén steks kort på båda sidor.
Välkommen in till köket bambino!
I glaset hittar vi en fortfarande en lite knuten doft men mycket mera öppen än för 3-4tim sen.
Vi hittar en djup och klassisk nebbiolodoft. Här finns björnbär, lite körsbär, rosor och en aning viol, en parfymerad doft där det fortfarande finns många dofter som bör blomma ut med åren.
I munnen finns tät frukt med björnbär, några tjärpastiller och en dammig grusgång. Mellanregistret är bärande och slutet mycket stramt och på slutet möts man av en riktigt finmaskig tanninvägg. Härligt stramt och nyanserat.
När maten är uppäten drar han från bordet med ett kort tack.
Ser fram emot att träffa pojkspolingen om en 3-5 år, kanske t o m om 8. Då lär han vara en riktig gentleman men förstås fortfarande med en inre stoltet som nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar